Kompishäng

Standard

Torsdag 160331

Idag har kompisar invaderat vårt hem. Jag älskar det! Jag vill ha en hall full med skor och krokar som dignar över av jackor. Jag vill ha ett matbord fyllt med ungdomar. Jag vill att de tar hela hörnsoffan i vardagsrummet i besittning och jag vill höra skratt och prat av många röster genom deras stängda dörrar. Hos oss ska de känna sig välkomna, de ska känna vår gästfrihet, de ska vilja komma tillbaka.

Sonen fick hem en Skype-kompis som bor en bit bort. De spelar och pratar med varandra i stort sätt varje dag, men de har bara setts en gång tidigare, hemma hos honom. Nu får han gästa oss i flera dagar och det är de båda så glada över! Bonus-Kjelle var vänlig nog att följa med sonen in till Centralen för att möta upp dem. Men det visade sig att de hittade med tåget hela vägen hem till oss, så de fick mötas upp på vår egen pendeltågstation istället. Det var två glada killar som plingade på dörren…

Olivia har också haft Kompishäng idag. Strax innan 11 dök den första kompisen upp, vid 12 kom två till. Jag köpte hem pizza till dem allihop. På eftermiddagen anslöt två killkompisar också. När det var dags för sen middag var endast en kompis kvar, hon som kom först och som blev kvar till kl 9. Det var supertrevligt! När vi satt och samtalade insåg jag vilka TV-freaks vi har blivit, Olivia och jag. Förut tittade vi sällan på TV. ”Jag kommer ihåg att du alltid hade så mycket gör dig, var jämt ute och hemma hos kompisar!” sa kompisen. ”Ja, det var fett kul! Det  är tråkigt att bara vara hemma hela tiden!”, sa Olivia. Längtan tillbaka till tiden som var, innan sjukdomen. Eller en längtan till det som kan bli, efter sjukdomen.

Efter att ha varit hemma och servat alla gäster idag var det skönt med en eftermiddags-pw. Det hade regnat några droppar på eftermiddagen så luften var frisk. Molnen sprack upp och mot slutet av promenaden lyste kvälls-solen från en blå himmel. Det var sagolikt vackert och hade jag tagit av mig lurarna hade säkerligen fåglarna kvittrat. Men det blev Kent som fick ackompanjera min promenad. 

#fuckcancer #kent

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s