Den sista sången

Standard

Söndag 161218

Jag kom iväg till närakuten i fredags ändå. Fick en välbehövlig knuff i baken av en god vän och bokade en tid till fredag eftermiddag. Det visade sig vara kraftig luftrörskatarr, ett virus som bara är att vänta ut, men det kan ta tid. Jag fick Cocillana utskrivet. På vägen hem efter läkarbesöket bestämde jag att dra mig själv i kragen och sikta på att bli bra istället för att gå ner mig. Det är lätt att hamna i självömkan när det närmar sig jul och du mår himla dåligt, du missar en konsert och håller dig borta från alla kramar för att inte smitta. Jag är utsvulten på kramar efter denna vecka, jag klarar mig inte utan det så länge!

I fredags kväll förkastade jag ensamheten i egna soffhörnet och följde istället med Olivia och umgicks med några nära och kära. Jag vet inte om det var miljöombytet, sällskapet eller de goda nyheter jag nåddes av som gav mig energi. Förmodligen en kombo av alla dessa tre. En sup Cocillana till natten och jag sov ganska ok för första gången på en hel vecka! 

Igår tog jag det lugnt hela förmiddagen. Barnen var på traditionsenligt julbak hos mormor. Jag var med på ett hörn, men satt mest som publik medan årets pepparkakshus färdigställdes och lussekatter formades i alla möjliga storlekar och former. Det är så underbart att barnen, som får varsin sida på huset, fortfarande kan bråka om vem som kan claima vilken del av skorsten och gavel. En blir aldrig för gammal för syskonbråk. Under sjukhusåret förekom inga syskonbråk, så det är ett friskt tecken! 


På kvällen var det Olivia som följde med MIG på konsert. Det är viktigt med en god musikfostran och jag är glad att hon ville gå med mig. Kent är inte hennes favoritband, men hon gillar ”Egoist”, ”Utan dina andetag” och ”Vänstra stranden” i alla fall – i raden av alla hits fick vi höra dessa live. Det var en fantastisk scenshow och som den sista konserten var det ett känslosamt ögonblick som lämnade våra bänkgrannar med tårar. Jag är glad att jag kunde uppleva den och jag är glad att jag fick dela ögonblicket med Olivia! En epok går i graven och Kent har spelat den sista sången. 

Idag var det tänkt att en kungsgran skulle inhandlas och mer julpynt och julgardiner skulle upp. Men det får vänta några dagar – jag tar det lugnt och kurerar genom Musikhjälpen och mitt nya broderiprojekt! 

Trevlig fjärde advent på er! 



Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s