Hej mitt vinterland! 

Standard

Onsdag 170104

Så har vi vinter även i Stockholm! Nu är det helt jättevitt överallt efter att ha snöat utan uppehåll sedan igår eftermiddag. Det lockade inte att ge sig ut idag, men jag hade ett möte inbokat och fick ge mig ut, pulsa fram i snön och gräva fram bilen. Det var ovanligt få bilar ute på vägarna och hastigheten hölls nere. Det är klokt att de som inte behöver ge dig ut på vägarna undviker det och att alla tar det lugnt i trafiken. Storstockholm är så enormt stort och plogbilarna hinner inte med när det hela tiden faller nysnö. 

Igår tog jag en pw när snöstormen precis börjat. Jag är lite galen, men också målmedveten! Hade jag bestämt mig för att plugga till kl 17 och därefter klä på mig underställ och resten för att ta en promenad – då gör jag det! Jag älskar inte snö, men det lyser upp och är vackert. Det var inte jätteskönt när det yrde upp i ansiktet, men det friskade upp och lämnade mina kinder med äppelröda avtryck när jag väl kom hem. Duschen efteråt var himmelskt skön och sen klev jag i min sköna, fleecevarma One-piece med leopardmönster. Inte mitt sexigaste plagg, men definitivt det gosigaste. 

Vi skulle egentligen spela ett familjespel igår kväll, men planerna ändrades, så Olivia och jag såg sammandraget från sommarens allsång. Jag beundrar Sanna Nielsen! Jag älskar hennes optimism och framåtanda. Jag inspireras av hennes sätt att ta sig an utmaningar och hennes passion för det hon håller på med. Vilken kvinna! 

Min luftrörskatarr har inte riktigt gett med sig – det är en del slem kvar i systemet och jag har torrhosta, främst nattetid. Jag håller mig därför borta från gymmet, men tar mina promenader. Det ger mig frisk luft och det hjälper till att få upp slemmet. Vet inte om det leder till att jag blir frisk, men jag håller igång och får frisk luft i alla fall. Längtar efter att träna riktigt ordentligt och ska göra det så fort detta släpper. Inatt hostade jag för fullt och inser att jag måste fortsätta med såväl hostmedicin som nässpray om jag ska få någon sömn.

Häromdagen när jag tog en pw stötte jag på en kvinna som har en son i samma ålder, i samma skola och tidigare i samma innebandylag som min son. Vi pratade en stund och hon ville förhöra sig om läget med oss och med Olivia. Som vanligt när någon vill måla i svart, tycka synd om och kommentera ”vilket helvete vi har gått igenom” vill jag i alla fall säga något positivt. ”Man blir i alla fall stark på något sätt efter att ha gått igenom en sådan här sak!”. Då spände hon ögonen i mig och sa: ”Fast det hade ni väl i alla fall kunnat vara utan?! Inte skulle ni väl ha behövt genomlida detta?!”. Och sen sa hon en annan klok sak; ”INGEN kan förstå vad ni har gått igenom! INGEN! Man kan tro det, för att man har följt hur ni har det, för att man kanske har varit på besök på sjukhuset. Men de förstår inte! Vi förstår inte! Inte ens jag som jobbar på sjukhus, ibland med cancerpatienter, kan tillfullo förstå det! INGEN kan det!”. Det var väldigt insiktsfullt sagt. 
Mycket tid går till pluggandet nu inför PM-inlämning, opponering och tenta. Tänker fira när jag klarat denna kurs! 

Olivia och hennes lillebror njuter av lovet för fulla muggar. De har vänt på dygnet och mattiderna är lite upp- och nervända. Den enda rutinen som vi håller fast vid någorlunda är träningen. Både Olivia och lillebror har sina styrketräningsövningar. 

Vy från gårdagens promenad i snöyran

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s