Avslut

Söndag 170115

Jag körde hårt i gymmet även idag! Nackdelen med att inte kunna gå till gymmet på ett tag, i mitt fall på grund av sjukdom, är att det är så jobbigt att komma igång igen. Fördelen med att pressa sig själv och köra varje dag är att det är lättare att se framstegen och att det går snabbare att komma i form igen. I början på veckan gick jag snabbt på löparbandet i 40 minuter, sen körde jag intervaller, gick mest men sprang två minuter då och då, i 45 minuter. Helt slut! Idag gick jag i 25 minuter och sprang, i bra tempo, i 25 minuter. Benstyrkan och armstyrkan måste jag också jobba upp. I november kunde jag lägga på mer vikter, men nu får jag kämpa med mina reps. Men det gick lättare idag än igår och det kommer att gå ännu lättare imorgon. De senaste träningspassen har min vinnarskalle boostats av Magnus Röhlander. Jag kan varmt rekommendera hans bok ”Bli en vinnarskalle” om du vill jobba med mental träning. 

Olivia var på bio igår med tre av sina bästa kompisar, vilket är ett fantastiskt framsteg! Att hon har nått dit, som hon har längtat och strävat efter under sjukdomstiden, rullstolstiden, rehabtiden! Det känns magiskt och ofattbart och värmer så otroligt mycket i mitt hjärta. I eftermiddag är det dags för en ny kompisträff, med andra kompisar. 

Själv ska jag spendera eftermiddagen åt att hänga med min kära pappa och titta på handboll på storbildsskärm. Underskatta inte betydelsen av att ha nära och kära runtom dig som månar om dig och vill vara en del av ditt välmående! Inse då också att du ofta får tillbaka för att du själv har varit ett stöd för någon annan. Du kanske inte har tid, lust eller ork att vid alla tillfällen stödja de som du håller kär, kanske för att du har fullt upp med ditt eget. Men sug i dig och ta stödet när det kommer! Ge – och ta! 

Jag hade kunnat vara i Frankrike och bevittnat handbolls-VM på plats. Jag planerade preliminärt en resa med en kär vän. Både hon och jag var i somras osäkra om det skulle gå, pga tid och ekonomi. Jag fick i december inse att min studentekonomi inte tillåter det. Min studenttid tillåter inte heller det. Jag är i ett slags vacuum nu då jag väntar på olika besked den kommande veckan. Tiden för att åka ner till Frankrike var alltså inte den rätta, men det hade definitivt varit galet kul och givande på många sätt! Vi får heja framför TV’n istället! En övertygande seger mot Bahrain häromdagen följs förhoppningsvis upp med en ny bra insats i dagens möte mot Argentina. När vi ändå är inne på sport måste jag nämna att jag gläds åt att mitt älskade Djurgårn har börjat plocka poäng i hockeyn och avancerar uppåt. Jag vill bara att laget ska bort från det hotande strecket ner mot Kvalserien, att gå till slutspel skulle bara vara ett fantastiskt plus som ett avslut på denna säsong. 

Apropå avslut så har jag idag kommit fram till att jag inte kommer skriva lika mycket i den här bloggen. Jag har dragit mig för det. Men mina bästa beslut har jag fattat på löparbandet och det beslutet kom jag fram till idag. Jag har börjat skriva mer sällan och nu inser jag att bloggen inte fyller samma funktion, den lever inte upp till sin rubrik. ”Statistiken blomstrar” kommer det då och då upp på WordPress – fortfarande! Ni är många som läser och ni är många som hör av er med fina meddelanden om att ni inspireras. En del måste läsa innan de går till sängs. Under december månad tillkom nya läsare. Det verkar som bloggen, på något sätt, fyller sin funktion. Men för MIG känns det inte rätt att skriva om helt andra saker än det som rubriken för bloggen anger. Om det händer saker framöver som är relevanta för bloggen så kommer den att uppdateras, det lovar jag. Det kan också vara så att jag kommer att börja skriva på nya bloggar, under andra rubriker, på WordPress. Det kan möjligen också vara så att det kommer en bok så småningom. 

Hela detta bloggskrivande har handlat så mycket om att hålla fokus, att balansera, att vikta olika saker mot varandra och att sikta framåt. En riktig lindans. Jag har inte kunnat föreställa mig ALLA människor som har bevittnat denna lindans, för ni kan ana vad som kan hända om jag hade tittat ner – på åskådarna. Men jag har kunnat ana skaran utifrån hejaropen runtom. Jag har kunnat ana att andra har varit beredda med såväl skyddsnät som redskap för att underlätta balansgången. En balansgång som kommer fortsätta under lång tid framöver, med fortsatt stadig blick, med stark vilja och målmedvetenhet. Men utan alltför många åskådare. Kampen fortsätter och kommer både att skrivas ner och bevaras. Men på en annan plats. Någon annanstans. 

Tack! 

Denna fick jag i år i julklapp av Olivia! En superfin uggla! Hennes lillebror fick en bäver, hennes pappa en pingvin. Nästan lika söta som skaparen själv!

#gym #träning #storytel #röhlander #anicenoise #blienvinnarskalle #avslut #fuckcancer