Hej mitt vinterland! 

Standard

Onsdag 170104

Så har vi vinter även i Stockholm! Nu är det helt jättevitt överallt efter att ha snöat utan uppehåll sedan igår eftermiddag. Det lockade inte att ge sig ut idag, men jag hade ett möte inbokat och fick ge mig ut, pulsa fram i snön och gräva fram bilen. Det var ovanligt få bilar ute på vägarna och hastigheten hölls nere. Det är klokt att de som inte behöver ge dig ut på vägarna undviker det och att alla tar det lugnt i trafiken. Storstockholm är så enormt stort och plogbilarna hinner inte med när det hela tiden faller nysnö. 

Igår tog jag en pw när snöstormen precis börjat. Jag är lite galen, men också målmedveten! Hade jag bestämt mig för att plugga till kl 17 och därefter klä på mig underställ och resten för att ta en promenad – då gör jag det! Jag älskar inte snö, men det lyser upp och är vackert. Det var inte jätteskönt när det yrde upp i ansiktet, men det friskade upp och lämnade mina kinder med äppelröda avtryck när jag väl kom hem. Duschen efteråt var himmelskt skön och sen klev jag i min sköna, fleecevarma One-piece med leopardmönster. Inte mitt sexigaste plagg, men definitivt det gosigaste. 

Vi skulle egentligen spela ett familjespel igår kväll, men planerna ändrades, så Olivia och jag såg sammandraget från sommarens allsång. Jag beundrar Sanna Nielsen! Jag älskar hennes optimism och framåtanda. Jag inspireras av hennes sätt att ta sig an utmaningar och hennes passion för det hon håller på med. Vilken kvinna! 

Min luftrörskatarr har inte riktigt gett med sig – det är en del slem kvar i systemet och jag har torrhosta, främst nattetid. Jag håller mig därför borta från gymmet, men tar mina promenader. Det ger mig frisk luft och det hjälper till att få upp slemmet. Vet inte om det leder till att jag blir frisk, men jag håller igång och får frisk luft i alla fall. Längtar efter att träna riktigt ordentligt och ska göra det så fort detta släpper. Inatt hostade jag för fullt och inser att jag måste fortsätta med såväl hostmedicin som nässpray om jag ska få någon sömn.

Häromdagen när jag tog en pw stötte jag på en kvinna som har en son i samma ålder, i samma skola och tidigare i samma innebandylag som min son. Vi pratade en stund och hon ville förhöra sig om läget med oss och med Olivia. Som vanligt när någon vill måla i svart, tycka synd om och kommentera ”vilket helvete vi har gått igenom” vill jag i alla fall säga något positivt. ”Man blir i alla fall stark på något sätt efter att ha gått igenom en sådan här sak!”. Då spände hon ögonen i mig och sa: ”Fast det hade ni väl i alla fall kunnat vara utan?! Inte skulle ni väl ha behövt genomlida detta?!”. Och sen sa hon en annan klok sak; ”INGEN kan förstå vad ni har gått igenom! INGEN! Man kan tro det, för att man har följt hur ni har det, för att man kanske har varit på besök på sjukhuset. Men de förstår inte! Vi förstår inte! Inte ens jag som jobbar på sjukhus, ibland med cancerpatienter, kan tillfullo förstå det! INGEN kan det!”. Det var väldigt insiktsfullt sagt. 
Mycket tid går till pluggandet nu inför PM-inlämning, opponering och tenta. Tänker fira när jag klarat denna kurs! 

Olivia och hennes lillebror njuter av lovet för fulla muggar. De har vänt på dygnet och mattiderna är lite upp- och nervända. Den enda rutinen som vi håller fast vid någorlunda är träningen. Både Olivia och lillebror har sina styrketräningsövningar. 

Vy från gårdagens promenad i snöyran

Visst är det starkt!

Standard

Måndag 170102

På nyårsdagen fick jag mail, SMS och meddelanden från personer. Upplyftande meddelanden som innehöll tankar av tacksamhet för att jag funnit i personers liv under 2016, stöttat och uppmuntrat, funnits där, visat omtanke, brytt mig. Stärkande ord om att jag är en förebild, att jag är en att se upp till, att jag är stark. Stora ord, förstås. Svåra att greppa, svårt att koppla till mitt ego. De där orden trängde rakt in i mitt hjärta och min självkänsla. Jag har hört dem förr, det har nått mig under året. Men att få det i skriven text på nyårsafton och nyårsdagen gjorde att styrkan i orden kändes ännu tyngre. Förra året har summerats och JAG är en person som några inte bara kommer att tänka på, utan dessutom känner att de vill öppna sitt hjärta för och tacka. En förstoring av hjärtat, en varm vind genom kropp och själ, en boost för självkänslan. 
Många förväntar sig inte att du ska ha orken, viljan och förmågan att stötta andra när du själv genomgår en kris. Men för mig är det precis tvärtom. När hjärtat är vidöppet och mitt eget behov av tröst och värme var som störst, då insåg jag att behovet av att behandla andra som jag själv vill bli behandlad kändes ännu viktigare. 

Jag har fått suga på de där orden nu ett tag. Stark är ordet som många har använt för att beskriva mig under 2016. Stark utifrån deras definition, stark utifrån vad de vet att jag har gått igenom. Då vet de långt ifrån allt. Boken har sidor som är dolda, boken innehåller strider och bataljer som endast det inre av mitt hjärta känner till… Styrka kan vara att stå still när det blåser och tänka att vinden är frisk. Styrka kan vara att kämpa uppför backen i motvind och tänka att du snart når krönet – och då går det nedför igen. Styrka kan vara att höja armarna i skyn av stolthet och inte låtsas om tyngden som vill trycka ner dem igen. Det är starkt – ja, visst är det starkt! 

”Låt mig gå i bitar

Jag har gjort något så dåligt igen

Låt mig ha ont

Låt mig skrika färdigt

tills bröstkorgen blir tom…

Låt mig spricka sönder

Det har jag verkligen förtjänat

Hallå, hallå

Låt mig vara dum

det blir din tur om en liten stund


Jag är, är jag? Jag är

inte gjord av sten

Vad är farväl, vad är

inte gjort av sten?”

Stenbrott” – Kent 

Mot 2017

Standard

161231 Nyårsafton 

Igår var jag på Globen tillsammans med 13000 andra och sjöng fram Djurgårn till en 3-2-seger! DIF har gått knackigt i år – föreningen kämpar fortfarande med att ekonomiskt komma på fötter igen efter de två åren i bottenträsket, Allsvenskan. Frölunda leder serien överlägset och enligt oddsen skulle det bli kattens lek med råttan i den runda arenan som sällan nyttjas för ishockey numera. Men DIF, för dagen klädda i klassiska dräkter för att fira 125-årsjubileet, ville annorlunda. I takt med att spelarna gav allt på isen och spelade för skölden på bröstet, ökade stämningen på läktarna. Det är svårt att skapa samma tryck på Globen som i vår närliggande hockeyborg, Hovet. Men när det är i det närmaste fullsatt och Djurgårdsfamiljen bestämmer sig för att ge allt, då går det även att få Globens klassiska röda stolar att vibrera. Det går att skapa en stämning som får arenan att koka så att det känns som om topplocket högt uppe i arenans tak ska lyfta likt en nyårsraket mot kungliga huvudstaden. Taket lyfte inte, men jag lyfter på hatten för våra hockeykrigare – på is såväl som läktare. Hårt arbete lönade dig igår kväll, trots konstigt bortdömt mål och märkliga utvisningar. DIF är passion! 

DIF och fansen firar efter segern


Olivia och jag spelade xBox innan jag åkte mot Johanneshov. Hon fortsatte sedan att spela med sin pappa och då var det hennes Eisbären Berlin som vann över pappas Djurgårn. Spel är kul! Olivia har inte samma vinnarskalle som jag har, men lite av den ådran tyckte jag mig se igår när hon vann över mig i slalom och dart. 

Nattsömnen är inte den bästa nu för mig. Jag härjar runt, drömmer konstigt och vet knappt skillnad på dröm och verklighet. Vad är det med att jag drömmer att jag har glömt att ta min medicin?!? Vilken medicin?! Jag trodde den drömmen kom då Olivia tog olika mediciner, att det var hennes mediciner jag menade. Men den återkommer och gör mig lika förvirrad varje gång. Kl. 01:00 satt jag vid sängkanten och funderade på vilken medicin jag behövde ta och om jag tog den igår och dagen innan det. Hjärtat rusar när jag funderar om jag glömt att ta den. Jättekonstigt – jag fattar inte vad jag hittar på när jag sover… Jag tror att drömmar ofta har ett budskap, men här förstår jag inte budskapet.

Det blev en sen promenad i morse, då jag tog lite sovmorgon, och därför var det ljust i motionsspåret. När jag går 7:30/8:00 går solen upp under promenaden. Det är extremt vackert då över de två sjöar jag passerar. 

I eftermiddag kommer goda vänner till oss. Som tradition spelar vi spel under nyårsaftonen. Tillsammans ska vi sedan avnjuta rostbiff och potatisgratäng. Mormor och bonus-Kjelle bor i lägenhet på sjätte våningen med enorm utsikt över flera närliggande orter. 12-slaget firar vi därför med att beskåda nyårsraketerna från deras fönster, omgivna av nära och kära. En trevlig tradition! 

Många avlägger nyårsafton denna kväll. Det gör inte jag – det har jag aldrig gjort! Jag kan lova mig själv saker under hela året, utan att känna en press att uppfylla något stort som jag lovat mig själv på årets sista kväll. 

”Working hard for something we care about is called stress. Working hard for something we love is called passion”

Om jag skulle beskriva 2016 med ett ord skulle det vara ordet känslosamt. Det har hänt så mycket, känslor har rivits upp, det har varit känslosamma möten, återvunna vänskaper, ett avsked av arbetskamrater, tacksamhet mot nära och kära och ett år för återhämtning efter en extremt tuff sommar och höst 2015. Ett nytt år innebär nya möjligheter, en möjlighet att hitta språngbrädan och ta ny sats. Jag har dammat av språngbrädan och ska nu bara placera den i rätt riktning. Sen är jag redo att ta sats mot nya mål. Jag hoppas att min inre röst leder mig i rätt riktning, att jag har modet att öka takten, förståndet att bromsa när det behövs och möjligheten att landa mjukt. 

Med det vill jag önska dig ett Gott slut på 2016 och ett gott nytt 2017! Ta hand om er! 

Jullovsbio

Standard

Onsdag 161228

Det är uppenbarligen fler än vi som har som tradition att gå på bio under jullovet. Vi skulle gå igår men de filmer vi ville se var helt uppbokade på alla biografer i stan. Vi bokade biljetter tills idag och ägnade gårdagen åt att baka istället. 

Idag såg vi ”Trolls” på Heron City. Förutom att trollen i filmen är söta så tycker jag om budskapet i filmen som handlar om att hålla ihop, samarbeta och, framförallt, att ha en positiv inställning till livet. Mormor var med mig och barnen. Efteråt var vi och åt middag på en kinesisk restaurang. Lillebror vill inte alltid vara med på våra utflykter, men vi älskar när han väl är med. Han är en riktig glädjespridare! 

Olivia har sovit hos mormor och bonus-Kjelle två nätter i rad och hon sover där även i natt. Hennes pappa jobbar, jag behöver plugga och lillebror ägnar sig åt spel och Skype. Hos mormor är de nattugglor och sitter uppe och spelar Uno, syr och ser på TV. Olivia trivs där, det är lite miljöombyte, det är mysigt och väldigt fritt. Det blir perfekt avkoppling för henne på jullovet! För mig känns det också skönt att inte ha dåligt samvete för att jag måste plugga. Jag måste läsa till en tenta i vetenskapsteori, skriva på mitt vetenskapliga PM och lämna in en skriftlig uppgift i Specialpedagogiken. Sjukdomen kom olägligt och det var svårt att plugga med den huvudvärk jag hade under tio dagar. Därför måste jag lägga ner en hel del tid på pluggandet denna och nästa vecka. 

Vy över sjön Drevviken från morgonens 7 km pw

Olivia 14 år

Standard

Måndag 161226

På juldagens förmiddag åkte Olivia och jag och handlade inför hennes kalas på Annandagen. Hon tycker om att vara med och bestämma vad det ska bjudas på. Tårta är inget hon föredrar, så hon valde istället muffins och Mormor Magdas glass. 

Eftermiddagen/ kvällen tillbringades med nära och kära. Ett helt gäng med släktingar valde dessutom att vara uppe till tolvslaget för att sjunga för Olivia. Hon hade själv sagt att hon skulle vara uppe till midnatt. Det är viktigt att lägga ut på sociala medier att en fyller år, vet ni! Vi sjöng och hurrade för födelsedagsbarnet och hon uppskattade verkligen att så många nära och kära satt uppe med henne och trotsade den trötthet som ofta följer dagen efter julafton. Det kommer hon att minnas! 

Vi lät henne sova till 09:30 innan vi sjöng för henne, hela familjen. Min lilla tjej – 14 år!!!

Förmiddagen gick åt till att förbereda inför kalaset och Olivia fick många telefonsamtal, SMS och hälsningar via sociala medier. Alla dessa värmde verkligen, men det som värmde extra mycket var en videohälsning från underbara Oscar Enestad i The Fooo Conspiracy! 

Nära och kära strömmade in på eftermiddagen och traditionsenligt bjöds det på toast med olika ostar, skinkor och korvar. Det smakar bra efter julmaten och oset efter alla toastmaskiner fyllde köket medan vardagsrum och kök fylldes av släktingar. Olivia fick många presenter, som öppnades vartefter alla kom – hon var supernöjd med allt hon fick. 

Olivia var väldigt nöjd med sin födelsedag! Det känns helt fantastiskt och speciellt att fira denna födelsedag. Dels är det otroligt att min tjej har blivit så stor! Vi tittade i gamla fotoalbum från när hon var pytteliten, från den första ultraljudsbilden till när hon som ettåring gick omkring. Så bestämd, så målmedveten, så klok och så fin – då som nu! 

Det känns också väldigt speciellt att fira födelsedagen med tanke på allt hon har gått igenom. Många grattis-hälsningar minner också om de nya kraftord som förknippas med Olivia; ”Grattis till härliga kämpar-Olivia!” och ”Till den starkaste och modigaste tjejen jag känner!”. Att beröra och beröras. 

Denna lade Olivia ut på sin Instagram vid midnatt.

God Jul

Standard

161224

Jag vill önska alla en god jul! Dagarna innan jul blev mer hektiska än önskat – mina planer sprack p.g.a. den elaka luftrörskatarren som däckade mig i tio dagar. Julen är en viktig tradition för mig och detta har färgat av sig på mina barn, som också är noga med att hålla på traditionen. Vi har fått till allting under de senaste dagarna – pepparkakshus, lussekatter, knäck, pepparkakor och att klä julgran och lägenhet i julens fagra färger. 

Veckan började med föräldrafika på lillebrors skola. Jag skulle ha varit med och ordnat allting, men var noga med att vila ut ordentligt för att bli av med alla baselusker. Övriga familjen var där och Olivia tog med sig två kompisar till deras förra skola. Olivia kan sakna sin förra skola och framförallt saknar hon den klassen. För henne blev det en så konstig övergång från ”mellanstadieskolan” till högstadium, eftersom sjukhustiden kom emellan. Hon tycker det är tråkigt att tappa kontakten med många tidigare klasskamrater. Detta, tänker jag, är något som ofta händer i den åldern. Det hade förmodligen hänt även utan sjukdomen. Men jag kan förstå att det är lätt för Olivia att koppla ihop det med sjukdomen, då det hände så mycket då som påverkade henne och som fortfarande påverkar henne. Hon tyckte det var mysigt att träffa sin tidigare lärare i sitt förra klassrum för att fika och bidra med pengar till klasskassan. 

Jag hade haft siktet inställt på träning på torsdagen, men kunde ta en långpromenad redan på tisdagen. Det var fantastiskt skönt efter att ha avstått träning i tio dagar. 

På onsdagen åkte mormor, Olivia och jag till Stinsens köpcentrum i Sollentuna. Vi shoppade lite, men främst var vi där för att träffa idolerna. Lillebror gick sin sista dag i skolan och skulle först åka med. Men sen ångrade han sig. Det var nog tur för honom, för det var mycket folk, kön till autografskrivningen var 200 m lång och vår tur tog fler timmar än förväntat. Charlie var en av mina favoriter i år – dels är han förskollärare, liksom jag, och berättar stolt om sitt yrke. Sen har han ett stort hjärta och jag berättade för honom vad jag sa till Olivia när han stod på scenen; ”om flera hade ett hjärta som Charlie skulle världen vara en bättre plats”. Jag menar det verkligen – följ honom på sociala medier, så ska ni förstå! Att han sminkar sig har säkert många svårt för och Olivia sa till mormor: det är INTE fel att han sminkar sig! Hon är för härlig när hon så tydligt försvarar normbrytare och står upp för rätten till olikhet. Det har för mig varit en viktig del i uppfostran. 

Nästa person på signeringsbordet var en genomförkyld Rebecka. Till henne sa jag att hon ska strunta i de som skriver elaka saker till henne. Alltså, vad trött jag blir på alla nättroll som vill stämpla upp jantelagen i pannan på unga, duktiga artister. Nästa i raden är denna 16-åriga talang, som får skit för att hon är framåt och tror på sig själv. Det är tydligen fel – liksom att hon är född i en kropp som hon uppenbarligen har ärvt från sin mamma. Då måste elaka nättroll skriva att hon behöver ”bli av med det dallrande fläsket på lår och rumpa” och trycker ner henne med elaka kommentarer. Usch och fy! Hon svarade mig att hon ska försöka att inte ta åt sig! 

Sist, men inte minst, fick Liam signera vår vattenflaska och affisch. Det är ju Olivias favorit och det roliga var att han kände igen henne från fredagsfinalerna, då de tagit selfie med varandra två gånger tidigare. Av alla tusentals kände han igen henne! 

Torsdagen bjöd på mer julhandel och julbak, denna gång bidrog lillebror till den goda stämningen då han var med oss. Jag inhandlade en kungsgran som blev liggande i vardagsrummet hela kvällen medan vi hade fullt upp med julbaket. 


Igår var det så dan-före-dopparedan och det var fullt sjå för min del! Jag tog en 7km pw på morgonen och slog sedan in paket medan barnen sov. Efter det gick jag ner i källaren och hämtade upp åtta påsar med julprydnader. Ändå rensade jag bland dessa påsar förra året! När jag stod i källaren ringde mormor, som hade besök av en släkting som vi givetvis också ville träffa och ge en julkram. Upp med alla påsar i lägenheten och sen fiska upp julgransmatta och julgransfot. Jag ville få upp granen i foten i alla fall. Jag tog, som vanligt, hjälp av lillebror för att hålla i granen så jag kunde skruva fast granen i foten. 


Jag trodde det var frid och fröjd när väl granen var på plats och fyllde foten med vatten. När jag klippte upp nätet vecklade de stora grenarna ut sig och då kunde jag beskåda hur enormt stor gran jag hade köpt. ”Jag vill ha er finaste kungsgran!” hade jag sagt – och uppenbarligen fått. Jag bar den tunga granen hela vägen hem, till nissarnas imponerade miner. Starkare än ni tror och med en vilja av stål!

I nätet såg granen beskedlig ut, men alltmedan nätet klipptes sönder framkom de enorma grenarna. Foten klarade inte att balansera utan hela granen for i golvet. Ut över golvet rann vatten och barr. Jag kämpade med att få upp granen igen och lutade den mot soffan för att kunna torka upp vatten från parketten och sopa upp alla barr. Utan vatten i foten ramlade den i backen en gång till. Det måste ha sett dråpligt ut och i det läget fick jag nog Papphammar att blekna. Olivia kom nysminkad in i vardagsrummet och undrade hur det gick för mig. Jag skrattade åt dråpligheten och drog till med några väl valda ordspråk. Det är viktigt hur du väljer att bemöta motgångar; vad går din energi till och vad underlättar i situationen? Till slut fick jag, med Olivias hjälp, upp granen. Som tyngder på foten satte jag två hantlar och en kettleball. 


Jag sköljde ner såväl svett som stress i duschen och vi hann med en fika med vår kära släkting innan hon behövde åka alla milen hem. 

Granen kläddes, tomtebyn kom på plats i hallen, nystrukna julgardiner och dukar kom upp. Vi var klara 16:45, en kvart innan vi skulle vara och fira ett födelsedagsbarn! Julfriden kunde nå mig till slut. 

När vi kom hem igår kväll var det bara en lugn sykväll. Olivia var duktig och fick till ett träningspass. Hon känner att träningen ger resultat – det är inte lika jobbigt att cykla och att balansera på bollen! 

Slutligen måste jag berätta om den mest fantastiska present Olivia får i år! Sjukhuset ringde i onsdags och meddelade att de i år har nominerat henne till Min Stora Dag. Hon kommer under 2017 få en önska en upplevelse! Hon funderar som bäst på vad hon ska önska. Det är fantastiskt att just hon fick den nomineringen i år! Väl värt! 

God Jul på er allihop! 


Standard

Tisdag 161220

Jag hade siktet inställt på att kunna träna på torsdag. Jag gillar att sätta upp mål. Ofta sätter jag ribban högt, ofta pressar jag mig hårt, ofta har jag velat att det ska gå snabbt. Inte nu. Jag ville hellre vänta ut, ville hellre sätta en säkerhetsmarginal, ville ge kroppen en chans till återhämtning. Kroppen tackade för förtroendet genom att göra sig redo för fysisk aktivitet redan idag. Det var så skönt att kunna ta en långpromenad i 1,5 timma, jag tog djupa andetag och andades växelvis in i mun och näsa. Frisk luft!

Under min promenad lyssnade jag på ”Munken som sålde sin Ferrari”. En fantastisk bok som en när och kär tipsade mig om. Otroligt inspirerande om positiva tankar och möjligheten att förändra, eller se annorlunda på sitt liv. Jag började lyssna igår kväll, efter att ha lyssnat klart på Emma Igelströms inspirerande bok, ett boktips från en annan när och kär. Böcker kan verkligen öppna upp nya dörrar och väcka nya tankar. Jag kommer återkomma till dessa böcker framöver och vill dela med mig av dagens citat från boken av Robin Sharma: 

”Den som ser utåt drömmer, den som ser inåt vaknar”

Jag brukar ofta bita ihop och köra på, jag brukar inte känna efter. Men julen står för dörren och jag vill bli frisk. Därför hoppade jag över kvällens föreläsningar i Uppsala och pluggade hemma istället. 

Ja, julen betyder mycket för mig. Precis som många andra har jag inte enbart positiva julminnen från åren som gått. Men med en positiv inställning har jag valt att glömma de julminnen som inte är positiva och då har jag minnen av julen som en fantastisk tradition med umgänge, god mat och mysigt julpyssel. Den här julen känns extra speciell, då jag tänker ett år tillbaka. Då var det en oro för att Olivia skulle drabbas av feber och bli inlagd på sjukhuset. Vi förberedde oss t.o.m. genom att fråga personalen hur julen brukar firas på Q84. Vi klarade oss utan sjukhusvistelse och Olivia fick uppleva en riktig jul hemma, om än lite extra trött. Samma oro fanns inför hennes 13-årsdag, men även där hade vi lyckan att fira med nära och kära hemma hos oss. Hennes födelsedag i år känns extra viktig att fira och det är skönt att det finns ett annat lugn och en säkerhet att det firandet ska bli precis som vi har tänkt oss. Jag ser verkligen fram emot att fira hennes 14-årsdag ordentligt på Annandag jul.

Olivia tycker om att visa uppskattning även till vänner och har idag överlämnat julklappar till sina två bästa vänner. Hon förväntar sig ingenting tillbaka, men hon är noggrann med att själv överlämna en gåva för att tacka vännerna att de finns i hennes liv. 

Jag kan skryta hur mycket som helst om Olivias betyg, som hon kom hem med idag. Hon är själv inte den som skryter, men jag gör det åt henne. Jag tänker inte lägga ut betyget här (även om det är frestande), men jag är glad och stolt över att hon lyckas så bra med skolarbetet! Bonus-Kjelle kom med sin hemlagade äppelmos ikväll när Olivia ringde och frågade om han hade någon. Jag såg till att han fick läsa betygen och han blev så imponerad. Mormor nåddes av skvallret och ville också komma och fira vår duktiga student. Olivia var lugn i allt ståhej, men jag tror minsann hon själv är väldigt glad och stolt. 

Förresten tar hon sig numera själv och möter upp kompisarna innan skolan. Förut följde vi henne halvvägs, men nu litar hon på sin balans och styrka vågar gå själv. 

I morse var det spruta, så ikväll är det träningsfritt. Annars kör hon varje kväll motionscykel/gåband, fotövningar med gummiband, balans på balansboll och 90 grader mot väggen. Hon är en kämpe!