Ett pussel av vänner

Tisdag 161025

Det här med vänskap är så komplicerat – genom hela livet! Det är väldigt känsligt i tonåren, som om hela världen hänger på det. Och det gör det ju – i en tonårings värld! Jag minns själv hur viktigt det var med kompisar och hur en kunde slitas mellan olika kompisgäng. Ska jag hänga med dem – eller dem?! Rädslan för att bli utanför, rädslan för att säga fel, göra fel eller välja fel. Det är en del av livet, en del av att socialiseras och hitta sin identitet. Det är därför det är som knepigast i tonåren. Men jag har som vuxen förstått att jag alltid kommer att ha många olika typer av vänner. Vore varje vän en pusselbit så skulle det vara svårt att få alla att passa in med varandra. Bitarna är så unika och olika, en del hakar i varandra, men inte andra. Istället för att lägga ett enda stort pussel, väljer jag att lägga flera olika småpussel, var och ett med sin funktion. Jag behöver inte välja bort några bitar för att de inte passar ihop med de andra. Jag kan pussla ihop de som passar, de bildar små öar i mitt hjärta och gemensamt för alla dessa bitar är att de passar ihop med mitt hjärta. Alla har sin plats…
Min minsting blir så stor! Idag handlade vi nya skor, stövlar och jacka till honom. Skorna i storlek 38/39 och jackan hittade vi i storlek 36 på mansavdelningen. Det har gått undan! Han är lika kramig som jag är och varje gång vi kramas, vilket blir många gånger på en dag, tänker jag att jag måste ta tillvara på de kramarna. En vacker dag kanske han inte vill krama sin mamma lika mycket, som om det är någonting en kan växa ifrån. Jag hoppas aldrig de där kramarna försvinner, men jag räknar med att de kan minska något de närmaste åren. Jag älskar mina barn och är så stolt över dem! Deras kramar är som balsam för själ och hjärta!