Onsdag 161026
När en går igenom en sådan livskris, som det innebär när ens barn drabbas av en allvarlig sjukdom, är det en fördel om du är positiv. Det är en styrka om du ser möjligheter där många andra ser hinder. I själva verket är det väl egentligen en fördel i livet, oavsett om du drabbas av en livskris eller om du glider runt, bekymmersfritt, på en räkmacka. Den som ser hinder behöver inte ta samma ansvar som den som ser möjligheter, tänker jag. Den som ser hinder kan luta sig mot sin pessimistiska attityd. Går det inte vägen kan den bara slå ut med händerna och säga ”Vad var det jag sa?!”. Den som ser möjligheter, däremot, är den som behöver övertyga den som endast ser hinder framför sig. Går det då inte vägen, kan den inte ens luta sig mot pessimisten, som står där med armarna utåt och hånar ens tro på ”det omöjliga”. Ett tungt ansvar vilar på optimistens axlar.
”Du klarar mer än du tror!” och ”Du är starkare än du själv anar!” kan jag säga, i syfte att pusha andra människor. Jag vill inte stressa, inte pressa, men jag vill ge dem en liten gnutta bättre självkänsla. I ”landet lagom” gäller det att inte vara för perfekt, inte vilja för mycket, inte pressa för hårt. Men, vet ni, misslyckanden är en del av livet. Faktum är att det t.o.m. går att tänka positivt kring misslyckanden. Joo då, så är det! För utan misslyckanden hade ju varken den smaskiga och så omåttligt populära kladdkakan eller det positivt verkande, om än inte lika smaskiga, penicillinet kommit till världen. Det kan vara värt att tänka på, för att inte rädslan för misslyckanden ska förlama en. De som ser möjligheter istället för hinder må kännas präktiga, men de gör en god sak för världen!
Att rullstolen står i vardagsrummet som en möbel, lika oflyttbar som piedestalen eller kistan i samma rum, är sannerligen en skön syn. Igår var Olivia ovillig att lämna rullstolen hemma, när hela familjen åkte till ett köpcentrum för att shoppa. Vi övertalade henne att det ju faktiskt finns många platser att sittaoch vila på, i såväl butiker som i de långa korridorerna som leder fram till desamma. Hon gick med på det och det gick ju bra, även om hon var väldigt trött efteråt. Numera gör det inte alls ont i knät och hon kan hålla benet nästan helt rakt. Det är obehaget i foten och ovanan vid att belasta höger fot som är jobbigt. Hemma övar hon nu på att skippa ortosen och endast använda ankelstödet, vilket är som en bandage-socka hon trär på. Det är ovanligt, och lite läskigt att inte känna samma stöd som ortosen ger. Men det är en vanesak och det kommer underlätta att köpa vinterstövlar om hon kan använda den. Heja Olivia – ibland gäller det att övervinna svårigheter och ta sig över hinder för att se möjligheter på andra sidan!
Vi får många heja-rop och ryggdunkningar varje dag. Igår hörde en person av sig som betyder mycket för Olivia utan att vara en nära släkting. Det värmer alltid lika mycket…
#fuckcancer #hinder #möjligheter #optimist #pessimist #rullstol #ortos #ankelstöd #thefoooconspiracy #chile
lindansen 